2010-10-10 18:13:26 Gravid med Leon
» Kommentarer(5) «


Den där saken som kallas oro verkar aldrig vilja ge sig, är det inte det ena så är det det andra. Med tanke på att jag fick ett missfall i maj så oroar jag mig över att det ska hända igen, två gånger i rad är vanligt, tre är ovanligare. Tänk om det då händer mig, tänk om jag har oturen igen och måste gå igenom den känslomässiga svängen igen. Den största anledningen till att jag oroar mig är nog för att jag inte har några symtom alls, bortsett från ömma bröst. Jag känner mig inte alls gravid, över huvud taget.

Imorse hände något jag upplevde obehagligt och konstigt. Precis efter jag vaknat så fick jag något som kändes som världens mensvärk och det var precis som att mensen skulle komma precis i den stunden. Det höll i sig i någon sekund och sedan försvann det, och det har kommit tillbaka i någon sekund vid olika tillfällen idag. Det skrämmer mig också, oron kommer nog aldrig att försvinna.

Jag ligger och tänker för mig själv på kvällarna och dagarna om hur underbart det skulle vara att få gå igenom den  här graviditeten och hur underbart det kommer att bli när bebis har kommit till oss. Jag önskar verkligen så mycket, pratar för mig själv och livet i magen. Ber honom/henne att stanna kvar hos oss så vi får lära känna varandra och älska varandra. Det skulle betyda allt för oss, vi skulle få bli en riktig familj.

Men än så länge är jag bara i vecka 5 och vad som helst kan hända. Drömmarna om livet som mamma och att min underbara pojkvän får bli pappa är vad som får mig att tänka på annat. Han är verkligen en underbar människa och skulle bli världens bästa pappa. Jag älskar honom över allt annat och jag vet att han så gärna vill det här, så för både mig och honom så önskar jag att det går den här gången. Jag fortsätter drömma och hoppas på det bästa!