Vanligtvis så är jag trött och slö tidigt på morgonen då Hugo vill gå ut. Kliver upp med en suck och hasar på mig kläderna och går ut. Idag var det likadant, tills jag kom ut genom porten. För första gången på länge så kände jag inte den där kylan som brukar så en i ansiktet när man går ut, istället var det varmt. Det gjorde min morgon kan jag säga, himlen var blå och solen var minuter från att kika fram. Jag hade inte ens behövt ha på mig jackan, så skönt var det. Tänk då när all snö försvinner och allt börjar bli grönt igen!