Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Egna tankar: Jag har inga förvärkar vad jag vet iallafall, men ibland när jag är ute och går så kan det börja strama och göra ont i ena sidan av magen. Vet inte riktigt varför det blir så, men det försvinner när jag stannar upp en stund.
Idag är det första maj, vilket betyder att våran bebis är beräknad att komma nästa månad. Det känns helt sjukt att det börjar närma sig så mycket nu! Fast om jag går över tiden två veckor så blir det en juli-bebis, men vi hoppas på att slippa gå över så länge ;) Längtar efter att få föda nu, vill träffa vår bebis och börja vårt nya liv som en familj.