Påskiga

2013-03-28 20:48:02 Vardagligt
» Kommentarer(0) «


Idag tog vi oss en sväng till kyrkans barntimmar i mjölkuddskyrkan. Eftersom att det är påsk så fick Leon vara påskkärring idag och jag sminkade mig lite "påskigt". Morgonen var dock inte särskilt rolig, den var snarare kaos. Precis som det var igår kväll. Massa gnäll, gråt och så vidare. Leon vägrade sova igår på kvällen och kom inte till ro förrän vid 22, vanligtvis lägger jag honom mellan 19-20 nångång. Ikväll verkar det bli samma visa, han ligger i sängen men har fortfarande inte somnat och jag har fått gå in till honom x antal gånger.

Jag längtar efter lite egentid. Lova sover knappt 30-40 minuter i stöten på kvällarna/nätterna så jag ligger snällt med henne i sängen och anpassar mig efter det. Ikväll hann jag iaf se på tv i 9 minuter innan hon vaknade, hurra. Lite bitter börjar man bli! Och nu när det börja ljusna tidigare än innan så har Lova börjat vakna tidigare också. Under några veckors tid nu har hon vaknat mellan 05 och 05:30 varje dag. Lite väl tidigt i min mening.

Hur som helst! Så här såg vi ut idag:

Lova hoppar

2013-03-26 07:32:28 videor
» Kommentarer(1) «


Myspöl

2013-03-23 21:12:37 Vardagligt
» Kommentarer(0) «


Igår hämtade jag och Lova hem ett stort paket från Lekmer.se. Jag beställde tidigare i veckan en myspöl och än så länge är jag väldigt nöjd med mitt köp. Lova är ju lite crazy när hon sitter eller ligger på golvet och tror sig ha mer kontroll över sin kropp än hon egentligen har. Så nu minskar vi risken för att slå lilla huvudet i golvet och landar mjukt istället!

Glasögon

2013-03-23 08:35:08 Leon 1-2 år ♥
» Kommentarer(2) «


Igår var vi in till stan för att kolla ut ett par glasögon till Leon. Att låta en 18 månader gammal vilding gå själv inne på Specsavers är inget att rekommendera! Jag vet inte hur många glasögon han hann riva ner och jag fick springa efter honom som en dåre med Lova under ena armen, haha.
Alla glasögon jag förslog för Leon att han skulle prova sa han nej till, han ville inte ta på sig några. Men så pekade han på ett par och dom fick jag ta på honom. När jag sedan ville testa ett nytt par efter dom så sa han nej och ville behålla dom han själv valt. Så självklart valde vi dom! :) Nu är det bara att vänta på att glasen tillverkas så han kan börja använda dom.

Jag hoppas att det kommer funka bra. Han är ju van att ha solbrillor iaf, innan han går ut så frågar han efter dom och vägrar gå ut om han inte har på sig dom. Så vi får se om han vill ha glasögon även inomhus!
Tanken är att han ska ha lapp för ena ögat minst en stund om dagen, för att träna upp ögat som han har synfel på. Men de gånger jag testat sätta lapp på honom så sliter han bort den lika snabbt. Vi får se om han kanske behöver vänja sig.

Dessa bågar valde han iaf:

Mammas hjärtan

2013-03-20 15:21:23 Vardagligt
» Kommentarer(1) «


Jag lyckades få Leon på bild igår också, hurra! Så nu väntar jag på att få hjälp med lite redigering innan jag ska framkalla och göra förstoringar.

Min fina dotter

2013-03-19 11:23:31 Vardagligt
» Kommentarer(1) «


 

Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara.

Det är inte lätt alltid

2013-03-13 20:14:16 Vardagligt
» Kommentarer(8) «


De tre senaste dagarna har varit hemskt jobbiga. Jag vet inte om Leon är inne i någon period eller om det kanske är dagis som påverkar hur han är hemma. Jag är så trött i huvudet och kroppen att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Jag har lust att bara släppa allt för en stund och vara helt ensam.
Det är ständigt gråt, gnäll, skrik och trots. Ingenting passar och allt han inte får göra gör han. Han är jättetrött och grinig när jag hämtar honom från dagis, och när han är trött är han verkligen helt omöjlig. Han testar mig hela tiden, gör illa Lova hela tiden, blir arg för minsta lilla motgång. Det är nog minst lika frustrerande för honom som för mig, men jag kan inte hjälpa att bli så fruktansvärt irriterad. Han lyssnar inte på något jag säger och sätter sig på tvären konstant. Jag känner att jag är på bristningsgränsen verkligen..

På det här så är även Lova omöjlig till och från. Nattsömnen är förjävlig och jag har absolut noll tid för mig själv. Det är knappt att jag ens går på toaletten på dagarna för det är för omständligt. Jag måste bära på Lova hela tiden när hon är vaken. Lägger jag ifrån mig henne t ex på golvet så är Leon snabbt där och gör illa henne. Flera gånger om dagen ger han sig på henne och det gör mig så arg, ledsen och jag känner mig överkörd.

Att få dra hela lasset själv med allt vad det innebär att vara småbarnsförälder är inte enkelt. Jag har ingen som kommer hem på kvällarna och avlastar mig, ingen som tar barnen medan jag får gå och duscha ifred, ingen att dela upp alla hushållssysslor med. Jag måste på ett eller annat sätt få allt gjort och samtidigt försöka att orka med allt kaos. Trött är bara förnamnet. Det var inte meningen att jag skulle få klara allt detta själv, det var meningen att vi skulle vara två om ansvaret. Hela mitt liv och precis allt jag gör kretsar kring barnen och deras behov. Det är dom som styr när jag får äta, sova, duscha, gå på toaletten. Medan den andra som också borde vara delaktig kan leva sitt liv som den vill. Somna i lugn och ro på kvällarna, duscha i lugn och ro, gå på toaletten utan att behöva sitta med ett barn i famnen och en annan som står och sliter en i armen. Jag har ingen tid för mig själv, över huvudtaget. Han har all ledig tid för sig själv, att göra vad helst han känner för, utan att behöva anpassa sig efter barn och deras behov.

Jag är slut som människa just nu..

Min historia, mina uppevelser, mina minnen

2013-03-12 20:03:14 Vardagligt
» Kommentarer(16) «


Det jag kommer att skriva nu är mest för min egen skull och för min egen bearbetning av allt. Jag ber ingen att ta mitt parti eller att tycka synd om mig. Det enda jag önskar kunna begära är att bli respekterad för mina känslor.
 
För ganska precis ett år sedan flyttade jag, Leon och hans pappa hit till Luleå. Det var jag som pushade på för att det skulle ske, det var jag som hittade ett jobb jag bad honom söka. Han sökte jobbet, vi hittade en lägenhet, ordnade med allt runtomkring och flyttade hit. Vi visste att vi väntade vårt andra barn och jag tror att vi båda såg ljust på vår framtid tillsammans.
Jag valde att flytta ifrån mina vänner och familj i Kramfors för att börja ett nytt liv tillsammans med Christoffer och vår familj. Jag hade stora drömmar om hur vår framtid skulle bli och jag såg fram emot allt vi skulle få uppleva tillsammans.
 
I maj åkte vi utomlands tillsammans med hans föräldrar och hans brors familj. Jag var lycklig då, och jag trodde att vi båda var det. Vi tjafsade ofta om skitsaker men i slutändan visste vi att vi ville vara med varandra. Vi hade pratat om att gifta oss i framtiden och det var något jag hade som ett mål efter att vi blivit en till i familjen.
Efter att vi kom hem från Turkiet så var det en del bråk igen, som vanligt. Jag tyckte att jag fick vara hemma ensam med Leon för ofta och att C var ute för mycket. Jag hade börjat misstänka redan i maj någon gång att han hade känslor för en annan tjej, en tjej han träffat på jobbet jag bad honom söka. Vi bråkade ofta om det och han övertygade mig om att mina misstankar inte var sanna.
De kvällar han gick ut kunde han vara borta hela natten och komma hem tidigt på morgonen. För varje gång det hände blev jag mer misstänksam och mer svartsjuk. Jag blev ett kontrollfreak och jag litade inte på honom.
En kväll gick han ut, även fast han sagt att han skulle vara med oss, jag blev arg och ledsen. Vi bråkade över sms den kvällen och till slut stängde han av sin telefon. Han kom hem tidigt på morgonen efteråt, utan att ha lämnat ifrån sig ett ljud under hela natten då jag legat vaken. Senare den dagen, när han var iväg på stan, kom ett blombud med tre, stora, röda rosor. Tillsammans med rosorna var en lapp där det stod "Jag kommer alltid att finnas här för dig. Christoffer" Som ett förlåt för att han gjort fel, men ändå hände det fler gånger efter det.
 
Vi hade pratat mycket om olika lösningar och det verkade inte vara bara jag som ville att saker skulle bli bra mellan oss. Vi pratade om att flytta närme stan för att vägen mellan jobb, gym och hemmet skulle bli kortade vilket skulle ge oss mer tid tillsammans. Vi pratade om vad vi skulle göra tillsammans när han hade sin semester i juli, vad vi skulle göra när vi skulle fira vår 3årsdag. Jag kände då att jag skulle kunna offra vad som helst för att få det att fungera, jag ville inget hellre.
 
Efter miljoner bråk och tvivel på om hur vi skulle få saker att fungera kom vi tillsammans fram till att jag och Leon skulle åka till Kramfors och vara där ett tag så C fick tid till att tänka på hur han ville ha det. Den 19e juni sov vi tillsammans som ett par för sista gången och den 20e juni pussade vi varandra för sista gången. För mig så kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro då att det skulle vara sista gången. För mig var det "tills vi ses nästa gång". Jag saknade honom varje dag vi var ifrån varandra, längtade efter att få komma tillbaka till vår lägenhet och få somna bredvid honom på kvällarna. Jag var van att det alltid löste sig oavsett hur mycket vi bråkade, så det var det jag var inställd på även den gången.
 
Dagen innan vi åkte tillbaka till Luleå färgade jag mitt hår rött igen, för att överraska honom just för att han sagt att jag passade bra i det. Den 1 juli tog jag och Leon bussen tillbaka till Luleå. C mötte oss på busstationen och han varken kramade eller pussade mig. Jag la mig själv den kvällen, ledsen som fan och chockad över att allt gått så jävla långt åt fel håll. Dagen efter, alltså den 2 juli, fick Leon vara hos sin farmor och farfar en stund så jag och Christoffer kunde få prata i fred. Det var då han la fram att han tyckte det var bäst om vi inte fortsatte vara tillsammans. Han sa att han inte hade några känslor kvar för mig längre och att han inte orkade fler bråk. Hela min värld rasade efter dom orden, att skriva om det vrider hjärtat i miljoner bitar. Jag kunde inte ta in det eller förstå att han kommit fram till det han kommit fram till. Jag bokstavligt talat bad honom att inte lämna mig, att vi kunde göra allt bättre om vi bara försökte lika mycket båda två. Jag berättade för honom hur mycket jag älskade honom och att jag inte kunde leva utan honom. Ändå var han fast besluten om det han sagt.
När vi senare den dagen gick och hämtade hem Leon så frågade hans föräldrar vad vi kommit fram till. Då bröt jag ihop igen och kunde inte få fram ett ord. C var dock hur lugn som helst och sa att vi inte skulle vara tillsammans mer.
 
Den natten låg jag vaken och grät, grät och grät. Christoffer frågade varför jag var så ledsen, sa att jag inte behövde vara ledsen osv. Jag kände mig död, rent utsagt. Jag hade sån fruktansvärd smärta i hela kroppen. Han sa dessa saker dagen innan vår sons ettårsdag. Leons ettårsdag är i princip svart för mig och jag har fortfarande dåligt samvete för att den blev som den blev.
 
I några dagar bodde jag och Leon med Christoffers föräldrar i deras stuga för att Christoffer inte ville ha mig där och jag inte hade någonstans att ta vägen. De gånger vi pratade så kom diskussionerna om mina misstankar om tjejen upp, fortfarande nekade han till att det var något. Det hände så många förjävliga saker under den här tiden och jag tänker inte gå in på detalj om allt.
 
Den 9 juli åkte jag och Leon tillbaka till Kramfors. Natten innan det sov vi tillsammans igen och han höll om mig, strök mig över ryggen. Jag visste att det inte betydde något men ändå hoppades jag att det var av en anledning. När vi var i Kramfors kom han dit för att vara med sina kompisar samt träffa mig och Leon. Även då låg vi och höll om varandra och jag hoppades återigen att det betydde lika mycket för honom som för mig, men så var det självklart inte..
 
Väl tillbaka i Luleå för att börja göra mig redo inför att föda barn så kommer C och tjejen jag misstänkte att han hade känslor för hem till vår lägenhet. De var "bästa vänner" och hon ville gärna träffa Leon. Där satt jag, söndergråtna ögon, ensam, höggravid. Detta var den 26 augusti och jag minns den dagen som om den vore igår. Hon var så trevlig och log mot mig medan jag satt där och kände mig fullständigt död inombords. Hon gick i förväg innan dom skulle gå, så jag och C fick prata lite. Då svor han återigen på att det inte var något mellan dom fortfarande, att dom bara var väldigt bra kompisar. Efter att jag såg dom gå därifrån tillsammans bröt jag ihop igen, kände mig torterad och spottad på.
 
8 dagar senare, den 3 september, får jag bekräftat att dom visst var tillsammans. Jag läste att dom älskade varandra, att han tyckte att hon var den finaste tjejen i världen. Jag hade alltså blivit ljugen rakt upp i ansiktet och hon hade suttit och lett mot mig och låtsas som om det inte vore något, när dom i själva verket älskade varandra. Det var och är det absolut vidrigaste någon någonsin gjort mot mig. Och att jag fick denna käftsmäll bara några dagar innan jag skulle ligga och föda barn..
Jag visste inte om jag ville ha med honom på förlossningen längre. Jag kunde inte ens titta på honom utan att känna sån smärta och sån ilska för det han fick mig att känna och hur han fick mig att må. Men förlossningsdagen kom och han var med. Dock så åkte han ca 30 minuter efter att Lova föddes, han tog lite bilder på henne och sedan åkte han. De sekunderna efter att hon kommit ut så hade jag ett sånt galet lyckorus, det var första gången på månader som jag kände lycka. C sa hur stolt han var över mig, han pussade mig på pannan och berömde mig. Jag var i en bubbla då, en lyckobubbla. Men när han sedan lämnade oss där för att förmodligen åka hem till sen tjej så åkte jag ner på botten igen.
 
Så nedbruten som jag var i somras och höstas, så vill jag aldrig behöva vara igen. Och det jag har skrivit här är säkert inte ens en tiondel av allt jag känt och allt jag fått gå igenom. Jag vet iaf att mellan juni och oktober så grät jag mig igenom varje dag, oftast från morgon till kväll. Jag kände att jag blev lovad saker som inte hölls, att jag hoppades på saker som aldrig hände, sviken och mördad inombords.
 
Det är idag ett halvår sedan Lova föddes. Idag mår jag bättre men allt det här ligger fortfarande så nära ytan att det då och då kommer fram och gör mig illa. Jag minns ALLT, datum, löften, svek, allt. Tidpunkten för dessa händelser känns inte så optimala. Dagen före Leons ettårsdag, tre veckor före vår treårsdag, två månader före vår dotter skulle födas. Att han lämnade mig är inte det som gör ondast egentligen. Det som gör ondast är lögnerna och sveket. Att han älskade en ny tjej så snart som 1,5 månad efter att han lämnat mig, höggravid och ensam med vår son.
 
Jag är evig tacksam för den styrka mina barn gett och ger mig varje dag. Hade det inte varit för dom vill jag inte ens veta hur mitt liv hade sett ut idag. Nu måste jag lägga mig och andas en stund för det här var jävligt jobbigt att gå igenom mentalt igen..
 

Gissa orden

2013-03-11 07:22:53 Vardagligt
» Kommentarer(1) «


Sedan Leon började på dagis har han börjat med x antal nya ord och börjat försöka härma mer när man pratar med honom. Här kommer en lista på några av orden Leon säger, ni får gärna gissa och se om ni har rätt ;) Facit kommer!

Bambo
Bamba
Ningna
Boopa
Lamla
Jis
Wauwa
Ditta

Feeling better

2013-03-10 19:32:02 Vardagligt
» Kommentarer(0) «


Igår la jag och Lova oss klockan åtta och gjorde morgon vid halv åtta imorse. Lova har börjat sova liiite bättre på senare dagar och det är väldigt skönt!
Jag mådde iaf bättre när jag vaknade imorse. Då fick jag istället ett sms från barnens pappa som blivit magsjuk han med, inklusive Leon. Så jag hämtade hem Leon imorse och har pysslat om honom hela dagen. Han spyr iaf inte så det är skönt, men det har hunnit bli några blöjbyten. Dock verkar han inte påverkad i övrigt, samma energipaket som alltid. Men vi blir hemma från dagis denna vecka tror jag, vill inte smitta ner fler småttingar!

Ja jävlar vilken god natt

2013-03-09 23:30:08 Vardagligt
» Kommentarer(0) «


Jag fick visserligen en timmes sovmorgon idag men själv så vaknade jag kl 4 och fick springa akut till toaletten för att spy. Sedan dess har jag haft magsjuka från helvetet och även Lova har kräkts. Jag har tagit varje chans jag haft att bara ligga i sängen och så fort Lova sovit har även jag gjort det.
Jag tror att det är på bättringsvägen nu iaf, ingen kräka sedan 13-tiden idag. Dock har jag feberfrossa och fryser hemskt mycket trots både filtar och täcke.

Jag är glad att det här hände när Leon är hos sin pappa. Men imorgon kommer han ju hem igen och jag hoppas jag är piggare tills dess. Oddsen att han klarar sig undan magsjukan är inte särskilt stora, så jag försöker förbereda mig på att isolera oss resten av veckan. Usch för magsjuka!

Tvätt i mängder

2013-03-08 23:08:21 Vardagligt
» Kommentarer(0) «


Puh.. Jag och Lova har spenderat 2,5 timme i tvättstugan. Fyra proppfulla ikeakassar med tvätt släpade vi med oss, jag fattar inte hur det hinner bli så mycket på inte särskilt lång tid. Sedan tog det nästan en timme att vika och hänga upp allt, så nu är jag kind of finito. Precis tagit en dusch och nu ligger jag i en renbäddad säng bredvid min fina dotter. Hoppas få sova gott inatt och en liten sovmorgon hade varit på sin plats. Men om jag börjat känna Lova rätt så gör vi morgon kl 6. Nåväl, nu ska jag sova!

"Helg"

2013-03-07 09:24:26 Vardagligt
» Kommentarer(1) «


Torsdagar räknar numera som helg för oss. Leon går ju på förskolan från måndag till onsdag så på torsdag är vi "lediga" resten av veckan. Torsdag betyder även barn och baby-sång på kyrkan, något Leon uppskattar väldigt mycket. Så där befinner vi oss denna förmiddag :)

Dagens

2013-03-05 21:45:51 Vardagligt
» Kommentarer(0) «


Idag när jag lämnat Leon på dagis drog jag och Lova in till stan för ett ärende. Det första på länge! Jag lyckades glömma ta med mig busskortet på på väg in till stan fick jag snålåka med bussen utan busskort. När vi skulle hem kände jag inte för att chansa på samma tur igen så vi promenerade istället. För dåligt klädd, snö, blåst, kallt. Men jag fick ju iaf röra lite på fläsket!
 
Så här såg jag ut idag! Och jag fullkomligt älskar bilden då Leon står bredvid och också vill visa upp rumpan ;) Haha!
 

Svar på era frågor

2013-03-05 21:35:44 videor
» Kommentarer(1) «


Jag spelade in denna video för tre dagar sedan men videofyme-appen har inte samarbetat öht. Men nu kommer svaren iaf!

Mamman

2013-03-03 20:49:56 Vardagligt
» Kommentarer(1) «


Dagsfärska bilder på mamman i huset. Jag har skaffat mig ytterligare en piercing, en smiley and i love it!
 

En promenad

2013-03-02 13:00:43 Vardagligt
» Kommentarer(1) «


Ännu en dålig natt och för tidig morgon. Lova har en del att lära vad gäller sömn! Hon vaknar säkert 20 gånger varje natt för att snutta och jag tror inte hon vet hur man somnar utan att snutta på mig eller bli vaggad. Han vägrar napp så då får jag ställa upp som det istället. Leon var ju likadan som bebis och jag gruvade mig inför att nästa barn skulle bli likadan, and here we are! Den 13e ska vi på 6-månaderskontroll så då ska jag ta upp det här med sömnen och se om de har några tips på hur vi kan förbättra det.
 
Leon har också börjat vakna tidigare nu sedan han började på dagis. Där är tiderna lite annorlunda än vad vi haft här hemma så det har blivit en liten omställning. Tidigare lunch och lunch-vila, vilket leder till tidigare kvällar och tidigare morgnar. Idag så härjade vi på lite inne innan vi klädde på oss och gick ut. Bobbycaren fick följa med och det gillade Leon. Vi gick en sväng tills Lova somnat och sedan klättrade vi i snöhögarna och Leon passade på att äta lite snö.. Han har kommit på att han kan slita av sig vantarna och gör det mest hela tiden nu.
 

Fika på isen

2013-03-01 19:05:29 Vardagligt
» Kommentarer(1) «


Idag efter Leon sovit middag tog vi oss en promenad ner till isen. Det var med nöd och näppe att vi tog oss fram med vagnen, guppigt och jävligt på stigen genom skogen. Det var väldigt fint att sitta där iaf, men kallt och blåsigt. Vi hade med oss lite fika och varm choklad, standard med andra ord. Det blev dock ingen lång visit eftersom att Lova inte var särskilt nöjd med tillvaron. Det var uppskattat av Leon iallafall och det var väl lite det som var huvudsaken för mig :)