2012-08-22 14:05:00 Vardagligt
» Kommentarer(2) «

Det finns så mycket jag känner att jag kunnat göra annorlunda som kanske gjort att alla dåliga saker som hänt inte behövt hända. Det är verkligen sant att man inte helt inser vad man har innan man har förlorat det, och då är det för sent. Jag försökte, har försökt och vill försöka men det är för sent. Jag känner skuld för min egen smärta, skuld för min sorg och för min ångest.

Ju mer tid som går desto verkligare blir det och det gör bara ondare. En endaste chans är det jag bett och fortfarande ber om. En chans att få laga det som gått sönder, rädda det som finns att räddas. Jag har så mycket kvar att ge, men var ska jag göra av allt om du inte finns där för att ta emot?