Besök ifrån Luleå


» Kommentarer(3) «
Nu är det någon som är hungrig!
sv: men howwa endå jag som är nålrädd o allt, haha men pierca mig kan ja xD haha jaa när de väl kommer till saken är ja väl inte lika kinkig, hoppas jag xD haha
Sv: usch, jag förstår delvis vad du gick igenom: bm låg över magen på mig också och två läkare turades om att dra i klockan. Och det tyckte jag var det värsta. Sen när vi kom in på operation var alla så trevliga och jag fick vara vaken och ha med min man. Karl mådde bra hela tiden så var det aldrig riktigt bråttom. Därför var hans födsel väldigt fin och lugn. MEN det kändes förjäkligt, rent ut sagt, att efter 30 timmars kämpande bara få sin son en kort stund innan de sprang iväg med honom. Han fick blåmärke och en blödning i huvudet (huden) efter klockan, hur gick det med Leon? Så det var blandade känslor kring snittet: glad över att Karl var frisk och att det var över mer samtidigt arg för att det hade gått att förutsäga att Karl var stor och då hade vi sluppit vara med om sugklockan. Min man mådde riktigt dåligt efteråt och tycker fortfarande att det är jobbigt att prata om förlossningen. Dessutom var det kroppsligt väldigt jobbigt efter snittet. Tog tid att bara resa sig ur sängen och ont gjorde det. Men den går ju inte att ändra på förlossningen och det kunde slutat mycket värre!
Känner igen det där med första badet men kan säga att vår pojke numera älskar att bada och blir sur när han inte får bada mer ;) Vilken bra grej ni har i badbaljan!
sv: aw tack gullis!