36+0
13:21:52 
Gravid med Lova ♥ » Kommentarer(7) «
Idag går jag in i vecka 37 och det börjar verkligen närma sig. Jag vet inte om jag längtar eller om jag bara vill att det ska vara överstökat, allt är verkligen upp och ner och så långt ifrån vad jag ville att det skulle vara. Jag vill inte behöva vara ensam och gravid, jag vill inte föda barn ensam och jag vill inte leva ensam med två barn. Jag vill få höra att jag är älskad, jag vill bli kramad innan jag somnar och jag vill vakna på morgonen och få känna mig glad. Istället är allt svart och ensamt, du är inte här och det spelar ingen roll vad jag säger eller hur mycket jag försöker. Jag gråter och hoppas men jag vet att det inte är lönt, ändå vill jag inte acceptera det. I alla mina drömmar om hur jag vill att mitt liv ska se ut så har du funnits med i varenda en, hur ska jag kunna ändra på det?
kom igen sandra ryck upp dig! det kanske se mörkt ut nu men att välta sig i sorg kommer inte få dig på fötterna igen! håll huvudet högt för barnens skull, ensam kan också vara stark
=( Det kommer gå bra!! KRAM
Hur krasst det än kan låta så läker tiden alla sår. Men det betyder inte att det är en lätt väg att vandra, men du kommer att fixa det.
Finns för dig gumman! <3
Älskade du, tänker på dig varje dag. Det du går igenom är så fruktansvärt, det gör så ont i mig. <3 Önskar jag kunde göra något för dig och för dina barn!
Träffar C Leon något? Kommer han vara med på förlossningen eller kommer du ha någon annan med? <3 Såklart behöver du inte svara om du inte vill! Massa styrke kramar till dig! <3 <3 <3
Beundrar dig för att du tar dig igenom detta! har följt din blogg ett tag då din son och min son hade samma BF dag, min föddes dock en vecka före BF :) Min sambo har dessutom samma namn som pappan till dina barn. Du är så stark som orkar! dina barn har en fantastisk mamma och du kommer att klara förlossningen galant! :) kramar
Kul blogg! Hur länge har du haft din blogg?
