2012-08-20 13:59:48 Vardagligt
» Kommentarer(1) «

Motgångarna blir inte färre, snarare tvärtom. Det känns som att jag måste ta in mer än jag egentligen klarar av, hur länge orkar man egentligen stå emot innan man inte klarar mer? Flera gånger har jag känt att "nu orkar jag inte mer" men på något underligt sätt så står jag fortfarande upp.

Jag hoppas fortfarande på att allt ska bli bra igen och mitt undermedvetna är fortfarande inställt på att saker och ting är som vanligt. Jag får för mig saker som inte är på riktigt och ibland undrar jag om jag håller på att bli knäpp på riktigt. Och snart kommer ytterligare en livsomställning som jag ska fixa, hur det nu ska gå. Innan man ens kommit i närheten av att känna någon form av stabilitet så vänds livet upp och ner igen och man tappar balansen, igen.

Jag måste förresten ringa till Lulebo också, om det går att komma fram öht. Jag var in där förra veckan och dubbelkollade att min förtur fortfarande gällde och att allt stod rätt till, vilket det gjorde. Ändå har det nu kommit upp två stycken treor på det området jag har förtur utan att jag blivit erbjuden någon av dom. Jag undrar hur det fungerar det där och vad det är som avgör vilken lägenhet jag ska bli tilldelad eller inte. Jag är iaf trött på att vänta och inte veta..

Bild på magen från idag, vecka 37+0 (bebis räknas nu som fullgången)