Förskjutna känslor
» Kommentarer(2) «
Kommentarer
Postat av: linda
Du är stark gumman! du klarar det här! Finns om du vill prata!<3
Postat av: Martina
Du skriver så det känns i hela kroppen. Kan bara ana vad det är du går igenom och vilken prövning det är. Med två barn är det ju inte heller lätt att få tid till att bara vara ledsen och sörja, att få krypa ihop och själv vara liten ett tag, bli kramad och omhållen. När det har varit som värst för mig brukar jag tänka att ingenting varar för evigt. Hur jävligt det än kan känns så kommer den känslan inte vara kvar för alltid ❤
Trackback