Imorse var vi på en ny kontroll i Övik. Kurvan såg jättefin ut och jag hann med några värkar under tiden jag satt med den, dock var det mellan 7 och 10 minuter emellan så det var väl "skitsamma".
När hon sedan skulle undersöka tappen visade det sig att dessa två jobbiga dygn med värkar inte gjort ett smack.. Fortfarande bara öppen 1-2cm och det är 1cm kvar av tappen. Blev riktigt besviken då jag knappt kunnat sova eller äta på grund av värkarna och så visar det sig att dom inte ens gjort någon nytta.

Jag fick två citodon och en sömntablett så när vi kom hem igen slocknade jag ganska omgående. Har nu fått sova i 6 sammanhängde timmar, första gången på jag vet inte hur länge. Så nu hoppas jag att kroppen och livmodern fått ny energi så det kan komma igång på riktigt och inte hålla på med fler pinvärkar!

Ringde Sundsvall nu imorse, där var det fullt fortfarande så jag blev hänvisad till Örnsköldsvik istället. Där tyckte dom att om jag inte får värkar som gör att jag behöver åka in idag så skulle jag vänta tills imorgon bitti och komma in för en ny kontroll..

Det var ju inte riktigt vad barnmorskan i Sollefteå sa, hon som gjorde överburenhetskontrollen. Hon tyckte ju att jag skulle få lite hjälp på traven om det inte satte igång av sig själv nu under natten. Men men, vi får väl hoppas på att det sätter igång idag istället och att vi blir tvungna att åka in. En ny bedömning behöver ju inte vara något positivt heller, utan då kan dom ju lika väl skicka hem mig efter den och be mig vänta ännu längre. Men vi får se hur det fortlöper!

Då har vi klivit in i juli månad, det blir en julibebis med andra ord. Jag har kommit över det där med att jag ville ha en junibebis, det är ju fortfarande vår underbara lilla bebis så då kvittar det vilken månad han/hon vill kika ut. Och 18e och 28e juni var dom enda datumen som lät rätt i mitt huvud ändå, jag gillar inte höga siffror egentligen och nu vet jag ju att det kommer bli ett lågt nummer.

Jag har bara sovit några timmar på ett dygn nu, men är ovanligt pigg ändå. Jag som brukar sova hela tiden i vanliga fall, men det är ju inte så konstigt att man blir pigg av att veta att det närmar sig. Snart är det morgon och då har vi ju tänkt ringa Sundsvall och se vad dom tycker vi ska göra härnäst. Hoppas att det inte är fullt längre utan att dom har plats för oss ^^

Jag har ju på överburenhetskontroll imorse och det gick över förväntan. Jag var öppen 1-2cm och tappen var mjuk, hon trodde att det skulle sätta igång väldigt snart. Hon gjorde även två hinnsvepningar, den andra gjorde ruskigt ont men om det det resultat så är det värt det :)
Bebisen såg ut att må bra, ctg-kurvan såg bra ut och bebben har tillräckligt med fostervatten. Hon ringde även till Sundsvalls förlossning för att förbereda dom på att jag kan komma när som, det var fullt där tidigare idag men om har skrivit upp mitt namn osv så jag tror att jag är reserverad en plats. Hon tyckte att jag kunde ringa dit imorgon bitti om inget hänt tills dess, så imorgon kanske det kan hända grejer!

Jag tänkte att det skulle vara roligt om ni som läser skulle våga er på att gissa när bebisen kommer, om det är en pojke eller flicka och om ni vill får ni även gissa vikt och längd.

Gissningslistan

Christoffer (Blivande pappa) - 12 juni, pojke, 3873 gram och 51 cm
Sandra Ackefjord - 12 juni, pojke, 3550 gram och 51 cm
Sandra - 13 juni, flicka, 3450 gram och 50,5 cm
Lotta - 14 juni, flicka, 3745 gram och 49 cm
Cherie - 15 juni, flicka,  3798 gram och 50 cm
Magdalena - 16 juni, pojke, 3610 gram och 55 cm
Bea - 16 juni, pojke
Linnea - 17 juni, pojke 3610 gram och 51 cm
Andreas (blivande morbror) - 18 juni, pojke 3245 gram och 51 cm
Emma - 19 juni, pojke, 3600 gram och 54 cm
Felicia - 19e juni, flicka 4100 gram och 49 cm
Jessica - 19 juni, pojke, 3750 gram och 51 cm
Saran - 20 juni, flicka, 3450 gram och 50 cm
Hannele - 20 juni, flicka
Marie - 20 juni, flicka, 3920 gram och 51 cm
Carina och Micke - 21 juni, pojke, 3090 gram och 49 cm
Chris - 21 juni, en pojke, 3960 gram och 50 cm
Madde - 21 juni, flicka
Jen - 21 juni, flicka
Elin - 22 juni, flicka
Sara - 22 juni, flicka, 3720 gram och 51 cm
Emma - 22 juni, flicka
Sandra Eriksson - 22 juni, flicka
Anja - 22 juni, pojke, 3465 gram och 50 cm
Evelina - 23 juni, flicka, 3900 gram och 51 cm
Simone - 23 juni, flicka, 3400 gram och 53cm
Linda - 23 juni, pojke
Magda - 23 juni
Sanne - 23 juni, pojke 3670 gram och 50 cm
Bodil - 24 juni, pojke 4160 gram och 54 cm
Rövarmamman - 24 juni, pojke, 3600 gram och 50 cm
Evelina - 24 juni
Fanny - 25 juni, flicka, 3190 gram och 52 cm
Jennie -  25 juni, pojke, 3420 gram och 51 cm
Jimmy - 26 juni, flicka, 3337 gram och 50.5 cm
Jessica - 26 juni, pojke, 3650 gram och 51 cm
Ida - 27 juni, pojke, 3875 gram och 52 cm
Jennie - 27 juni, pojke
Tina - 27 juni, pojke, 3720 gram
Sandra (jag själv) - 28 juni, pojke, 3500 gram och 50 cm
Karin - 29 juni, pojke, 4200 gram och 49 cm
Elin - 29 juni, pojke, 3600 gram och 51 cm

Alexandra - 1 juli, pojke, 3925 gram och 53 cm
Petra - 1 juli, pojke
Valeria - 1 juli, flicka
Stina - 2 juli, pojke, 4500 gram och 51 cm
Mich - 2 juli, 3900gram

Johan - 4 juli, flicka

Länkarna har försvunnit från vissa av namnen :/

Nu när jag läser mina inlägg så får man uppfattningen av att jag är less på att vara gravid och att jag bara vill att det ska vara över. Det är inte riktigt så jag menar, att jag gått över tiden med 10 dagar är för mig ingen stor grej egentligen utan det är grejen att jag närmar mig "igångsättnigs-stadiet" som gör att jag mår såhär.

Jag tycker inte att det är jobbigt att jag gått över tiden just för att jag får vänta ännu längre, utan jag tycker att det är jobbigt att ha i baktanke hela tiden att det kanske blir igångsättning. Jag får ångest bara jag tänker på att behöva bli igångsatt, jag vill verkligen att kroppen ska få sköta det själv och att bebisen ska sätta igång det. Jag känner att jag blir besviken på mig själv och på min kropp, undrar om det är något fel eftersom att det inte sätter igång.

Blir det igångsättning så hoppas jag innerligt att jag öppnat mig så pass att de kan ta hål på hinnorna så vattnet går och förhoppningsvis kommer värkarna igång av sig själva då. Jag vill inte ha värkstimulerande dropp!

"Kön är för närvarande fylld, vänligen återkom nästa helgfria vardag"

Så lät det när jag försökte ringa specialistmödravården. Jag får med andra ord stå ut tills torsdag innan jag får veta hur allt ligger till. Inte för att det garanterat hade funnit någon tidigare tid men hoppet fanns ju där trots allt. Nu känns det något frustrerande, jag måste komma på något sätt att fördriva tiden för annars blir jag nog galen. Det får gärna vara något roligt också för jag måste få tillbaka mitt positiva jag, känns som att det blir lite lättare då.

BF+10 idag, och jag har ju gissat på att bebis ska komma idag. Ser inte så ljust ut om man säger så..

Jag har precis kommit in efter att ha varit ute och gått i ganska exakt en timme med vovven. Jag har ju gissat på att bebisen ska komma imorgon den 28e, gör han/hon inte det så siktar jag in mig på att inget kommer att hända av sig själv och att det blir igångsättning.

Jag tänker nog ringa specialistmödravården imorgon och höra om dom inte har någon tidigare tid än på torsdag för jag orkar inte gå och vänta mer utan att veta hur jag ligger till. Mitt humör har verkligen gått från toppen till botten dom senate dagarna, allt för att jag inte kan släppa tankarna på en jävla igångsättning........

Sen när började jag byta vecka på lördagar kan man ju undra? Haha, jag var nog lite snurrig igår. Önsketänkande kan det dock knappast ha varit för att gå in i vecka 42 är väl inte direkt något jag hade hoppats på förut.

Det är idag jag byter vecka, inte går. Så idag är jag alltså i vecka 41+0 och har gått över tiden 8 dagar.

Varje gång jag vaknar på nätterna blir jag besviken över att jag inte har ont eller att vattnet inte går. Jag börjar tänka på igångsättning nu och får världens ångest. Jag vill verkligen slippa bli igångsatt, jag vill att kroppen ska fixa det själv. Skulle det behöva bli en igångsättning så känns det som att allt jag väntat på tas ifrån mig. Jag har ju gått i alla dessa månader och längtat, och nu dom senaste veckorna har jag bara väntat på att bebis ska vara redo för att komma ut. Jag vill att bebisen själv ska bestämma när det är dags, inte att någon ska sätta igång det åt mig.

Medan alla andra roar sig med att supa sig fulla så ska jag och Christoffer bara vara hemma och ta det lugnt. Midsommar känns numera som en ursäkt till att dricka, inte för alla men för många. Synd att det är så dåligt väder, även om jag gillar när det är svalt och skönt.

Idag har jag gått 6 dagar över tiden, imorgon en vecka. Jag trodde att jag skulle vara galen vid den här tiden men det är jag faktiskt inte. Även om den 18e var ett datum man siktat in sig på så känns dom här dagarna som vilka andra dagar som helst. Jag väntade ju lika mycket innan som jag gör nu, så det är inte sån skillnad.

Men jag hoppas att bebis vill komma innan juni månad är över iallafall, datum spelar ingen större roll men juni är vad jag ställt in mig på helt så det får bebis gärna hålla.

Tack för alla lyckoönskningar, det betyder jättemycket :) Jag tänkte att jag kanske bör uppdatera lite om vad som "hänt" sedan slemproppen lossnade igår.

Imorse kom det ännu mer, trodde inte att det skulle vara så mycket men tydligen. Jag har haft "mensvärk" hela dagen och ett jäkla tryck neråt. Jag tog en alvedon och la mig och sov en stund, vaknade och hade fortfarande ont men inte lika som innan så alvedonen verkade hjälpa lite.

Jag var hos barnmorskan idag också, sista besöket. Hon tyckte att det lät som att det var på gång, och det hoppas jag också! Sf-måttet hade ökat med 4 cm på två veckor, mot för förra gången då det hade stannat av. Nu ligger det på 38 cm så jag undrar om bebisen kanske börjar bli maffig där inne.

Jag fick en tid för överburenhetskontroll nästa vecka på torsdag också, som jag såklart hoppas slippa. Egentligen ska man göra den i vecka 41+0 men det fanns inga andra tider så då kommer jag isåfall att vara i 41+5. Men jag har bestämt att jag inte ska behöva åka dit, jag ska ha bebis innan den 30e juni! :)

Nu har slemproppen lossnat, hurra hurra. Att man kan bli glad över slem är ganska komiskt, men med tanke på att jag inte känt ett skit som skulle kunna tyda på att det är nära så känns det skönt att nånting händer. Det behöver ju såklart inte betyda något, det vet jag, men jag blev glad ändå. Kom nu bebis!

Ikväll var jag och Christoffer ute på Stadsfesten här i Kramfors för att se två band. När vi stod och väntade på att ena bandet skulle börja spela så stod det några personer bredvid oss och pratade med varandra helt normalt. Jag skulle precis säga till Christoffer att ena tjejen var fin men då från ingenstans när hon fick syn på mig så började hon peka på magen och låtsas spy samtidigt som hon sa "eeuwh". Hennes kompis frågde vad det var med henne och då fortsatte hon peka på min mage och började hålla för ögonen och låtsas spy igen.

Hennes kompis vände sig då mot mig och sa "Hon har en fobi för gravidmagar, ta inte åt dig för du är jättefin!" och sedan ställde hon sig framför mig så att tjejen inte skulle se mig. Och ändå fortsatte hon att kolla och göra ljud så jag sa att om det är så jävla jobbigt så gå härifrån för det är inte så roligt att hon står och blir äcklad av mig när jag inte ens har gjort något.

Dom stod kvar ändå och när bandet väl började spela så koncentrerade hon sig på det istället. Vilka idioter det finns! Om man nu har en fobi för gravidmagar så kan man väl bara vända sig om och gå därifrån istället för att göra värsta grejen av det och fortsätta titta? Jag kan inte ens beskriva hur kränkt jag kände mig när hon stod och gjorde så där..

Då var dagen man väntat på i flera månader här, 18 juni! Bebis trivs i magen som fisken i vattnet, imorgon går jag in i vecka 41. Det hurrar jag faktiskt inte över, för nu vill jag träffa bebisen. Men jag räknar med att jag får vänta i minst en vecka till, 10 dagar gissar jag på. Men jag tänker faktiskt inte gnälla, nu har jag nått det näst största målet i graviditeten och det handlar bara om dagar innan jag når det absolut största. Snart, väldigt snart, blir jag och Christoffer föräldrar och det känns så jävla mäktigt. Blir tårögd bara jag tänker på det, hormonfylld som jag är.

Idag klockan ett ska jag och Christoffer till Individ och familjeomsorgsförvaltningen för att skriva på faderskapspapper. Jag har hört att för vissa är det rena rama korsförhöret och för andra är det bara att komma dit, skriva på och sedan är det klart. Det är på tiden att vi fixar det nu iallafall, jag vill gärna ha det gjort innan förlossningen om något mot förmodan skulle hända med mig. En dag före beräknad födsel är ju en bra dag att fixa det ;)

I dom flesta vecko-infogrejerna står det att man ska ladda med kolhydrater inför förlossningen. Aj aj kapten! Här laddas det för fullt med chips och dipp :)

Nu börjar vi komma in på de datum ni gissat att bebisen ska komma, Christoffer och en person till har gissat att bebisen ska komma idag men jag tror nog att det blir en första strykning i listan istället ;) Jag hade dock gärna sett att allt satte igång här och nu, det skulle förhoppningsvis betyda att jag fick föda i Sollefteå vilket jag gärna vill. Om två dagar stänger dom för sommaren.

Idag är det 9 dagar kvar till beräknad förlossning, ensiffrigt med andra ord. Det känns som att det var igår jag skrev att det var tvåsiffrigt! Det är helt sjukt vad tiden går fort. Snart får vi träffa vår älskade bebis, vi är så nyfikna på vem som gömmer sig där inne. Jag har börjar spekulera i om bebisen har hår och om det isåfall kommer att vara mörkt som mitt var då jag föddes eller ljust som Christoffers. Fan vad spännande det är!


(Som vanligt verkar det vara något fel med blogg.se då jag inte kan svara på era kommentarer..)

Först körde jag på flytande Galive, nu spyr jag bara av tanken. Konsistensen är vidrig och ja, vidrig helt enkelt. Så nu är det Samarin som gäller, smakar ingenting och fungerar tipp topp! Ett glas innan läggdags har blivit standard, så istället för att vakna med halsbränna så är det bara värmeslag, kissnödighet och ont i kroppen som gör att jag vaknar numera ;)